Våga behåll bollen – exempel

I det förra inlägget ( https://gifnike.wordpress.com/2016/07/04/lat-spelarna-vaga-behalla-bollen/ )  skrev jag om vikten av att låta spelare våga behålla bollen inom laget. Här kommer som utlovat två konkreta exempel från P03 13-årsturneringen på hur detta kan arta sig i praktiken.

 

  • Bollen är hos Nikes ena mittback (här kallad W). Rörelsen i laget är för tillfället ganska låg och det finns inga självklara alternativ för uppspel. Samtidigt pressas inte W och driver därför upp med bollen par meter och letar efter passning. Eftersom det fortfarande inte dyker upp någon tar han själv initiativ och driver förbi en spelare i hög fart. Så småningom blir det dock trångt och motståndaren är ifatt. De flesta ungdomsspelare väljer i detta läget att rensa iväg bollen för att undvika att bli av med bollen som mittback. W väljer dock istället att försöka vända tillbaks, bort från motståndaren han har i ryggen. Efter en tilltrasslad situation slutar det med att motståndaren tar bollen och kommer i ett farligt läge som en annan Nike-spelare (kallad G) tvingas avvärja genom att ta ett gult kort. Motståndarna gör mål på frisparken eller strax därefter.

Ansvaret här ligger inte hos W som gjort precis allt han ska och försökt spela konstruktivt precis som man ska i ungdomsfotboll för att lära sig behålla bollen inom laget. Ansvaret ligger istället på lagkamraterna som i nästa situationen behöver göra ett bättre jobb för att bli spelbara och ge bollhållaren alternativ. W ska här ha cred så att han vågar göra likadant nästa gång

  • I en annan situationer får Nike ut bollen på högerkanten där en av lagets snabbaste spelare (kallad H) får bollen rättvänd. Eftersom motståndarna tidigare haft problem med Hs snabbhet börjar publiken och lagkamraterna tjoa och tjimma om att han ska sätta fart. Med fem motståndarna emot sig och ingen medspelare framför sig är det emellertid inte särskilt lätt att bara försöka springa förbi alla i full fart och hoppas på det bästa. H väljer att göra en vändning med bollen och passa snett bakåt in mot mitten där en annan Nike-spelare (minns ej vem) tar emot bollen och vänder kant där det finns gott om yta. Det blir ett ganska fint anfall från Nike.

Bra gjort av H som behåller bollen inom laget i ett svårt läge , men också av lagkamraten som följt med som ett alternativ istället för att lägga allt ansvar på bollhållaren. Båda spelarna ska ha cred för att de vågade försöka spela sig ur situationen trots starkt motstånd.

  •  Trots två helt olika utfall bör spelarna få samma feedback. De har tagit goda beslut alldeles oavsett vad de i praktiken lett till. För att vinna matcher, speciellt mot Sveriges 15 bästa lag, finns det bättre alternativ än att försöka spelare runt bollen inom laget. Men för att utvecklas finns det inte många alternativ som är bättre.
Våga behåll bollen – exempel

Låt spelarna våga behålla bollen

Ungdomsspelare har ofta en lång väg kvar att vandra tekniskt innan man når sin egen högstanivå. Att behålla bollen under kontroll även i pressade situationer kan därför vara mycket svårt för vissa spelare. Ett enkelt sätt att lösa dessa situationer blir att snabbt spela en passning uppåt i banan till en lagkamrat. På detta sätt överlåter man ansvaret för lagets anfallsspel till någon annan och slipper göra misstag själv. Spelare automatiserar därmed ett beteende som varken lär dem att hantera svåra situationer eller hjälper att dem variera sitt spel. Problematiken känns igen bland väldigt många tränare runt om i landet.

Samtidigt är det precis denna sorts spel som på många håll uppmuntras.

Exempel:

  • Tillslagsbegränsningar. Spela på max två/tre touch —> så fort du får bollen ska du snabbt hitta en passning till annan spelare. Kan vara användbart beroende på syfte, men inte slentrianmässigt varje träning.
  • Dåliga dribblingar möts med kommentaren ”släpp bollen!” medan dåliga passningar möts med ”bra försök!” —> spelare får höra att det är fint att passa och fult att dribbla
  • Lag sätter sina största, snabbaste och starkaste spelare som forwards. —>  Du belönas när du snabbt slår en passning till forwarden som kan springa förbi motståndarna och göra mål

För att kunna utvecklas som spelare måste man våga pröva sig fram och försöka att alltid hitta konstruktiva lösningar även i svåra situationer. Det här innebär att man många gånger kommer göra misstag. Man kommer försöka finta bort en motståndare och bli av med bollen. Man kommer välja att slå en svår passning när det egentligen hade varit bättre att rensa. Man kommer välja att behålla bollen själv när det egentligen fanns en lagkamrat i bättre läge. Men man kommer lära sig av misstagen. Efter att ha gått i samma fälla tio gånger kommer man förhoppningsvis har prövat sig fram och kommit på en ny lösning som till slut fungerar. Har man inte det får man fortsätta försöka tio gånger till.

Hur många gånger man än behöva försöka göra något konstruktivt med bollen innan man lyckas är det ändå att föredra framför att spela bort bollen utan tanke. Ungdomsfotboll handlar om att lära sig. Och för att lära sig måste man våga göra misstag.

Att slå en bra passning framåt i banan ska naturligtvis berömmas och uppmuntras. Det gäller bara att man som tränare är uppmärksam på varför passningen slås. Har spelaren en tanke bakom eller var det för att bli av med bollen för att lämna över ansvaret på någon annan? Var det för att spelaren inte har skickligheten eller modet att utmana själv? Var det för att spelaren såg en fri yta eller var det för att han inte hade lugnet och närvaron att vända upp med bollen och byta kanten? Svaren kommer variera och därför måste tränare också förhålla sig olika i olika situationer. Det absolut viktigaste är att ge spelare möjlighet att våga behålla bollen och hitta egna lösningar, speciellt på träning där man inte har något att förlora. Det är bättre att misslyckas när man försöker göra något bra än att lyckas när man försöker göra något på måfå.

Jag kommer använda några exempel från P03 i deras matcher i 13-årsturneringen i ett separat inlägg för att tydliggöra konkreta exempel där spelare agerat på ett bra sätt, vare sig det lett till något positivt eller inte vid den specifika situationen.

 

 

Låt spelarna våga behålla bollen

Hur kan vi lägga upp spelövningar? Del 2

Ska vi spela på små ytor eller stora ytor? Riktningsbestämt eller possessionsspel? Frågorna är många och det finns inget universellt svar på frågan och mycket beror på vilket lag och vilka spelare man har.

 

Riktningsbestämt eller ej?

Att spela possession där man lägger upp en yta och låter två lag försöka hålla bollen inom laget är vanligt och populärt. Många Nike-lag har anammat denna övning och det är inte konstigt att förstå varför. Det är enkelt, intensivt och spelarna förstår snabbt vad som förväntas och krävs av dem. Dessutom slipper man problemet att spelare bara tänker på att göra mål och inte på att ha ett bra passningsspel. Överlag ger det spelare en bra möjlighet att utvecklas och förbättra teknik och spelförståelse. Det är dock viktigt att inte göra det slentrianmässigt varje träning. Det finns vissa bitar man missar när man spelar med utan mål eller regler som gör övningen riktningsbestämd.

Ett av de allra svåraste hindren med att träna ungdomslag är att spelarna i regel alltid vill ta första vägen mot mål. Man spelar framåt, framåt, framåt och har inte speluppfattningen att ta ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt. Detta trots att tränare ofta uppmuntrar passningsspel med tålamod*. Spelar man för lite riktningsbestämt riskerar man att skyffla den svårigheten under mattan utan att spelarna lärt sig det de behöver. Ibland behöver man ”ta striden” och jobba med mål samtidigt som man uppmuntrar och instruerar spelarna i att våga vända spelet. Det kan vara antingen bakåt eller mot andra kanten ifall man känner att det blir för trångt där man för tillfället anfaller. Då kommer spelarna sedan känna igen sig i matchsituationer och kunna hantera dessa likadant som på träning. Det här är en lång och svår process som kan ta många år, men den behövs för att kunna utveckla spelarna.

En annan fördel med att spela riktningsbestämt är att man lättare får in omställningar som koncept. Vad gör man när man förlorat bollen? I ett possessionspel är det inte hela världen om man dröjer någon sekund tills man försvarar, det innebär bara någon extra pass för motståndarna, men med mål kan den extra sekunden innebära att man släpper in mål. På samma sätt får man in omställningar offensivt, dvs kontringar, när man spelar riktningsbestämt.

En variant kan vara att man börjar spela possession för att sedan bygga på övningen och göra den riktningsbestämd vid ett senare skede.

Teman som med fördel kan tränas i possession-form:

  • Teknik (främst passning, mottagning, fint och vändning)
  • Att titta upp innan man får bollen och planera sina tillslag
  • Spelbarhet, spelavstånd, speldjup och spelbredd*
  • Grunder i försvarsspel

Teman som i regel tränas bättre med riktningsbestämd plan:

  • Värdering huruvida man ska gå framåt eller ej
  • Spelvändningar
  • Omställningar
  • Organiserat försvarsspel (främst för de äldre åldrarna)

*1 Det här kan variera lite beroende på om man talar om tjejsidan eller killsidan. Tjejlag spelar i regel lite mer direkt än vad pojklag gör.

*2 Man kan diskutera vad som är bredd och djup på en plan utan riktning men grunden är att utnyttja hela planens ytor.

Hur kan vi lägga upp spelövningar? Del 2

Hur kan vi utforma spelövningar? Del 1

Ska vi spela på små ytor eller stora ytor? Riktningsbestämt eller possessionsspel? Frågorna är många och det finns inget universellt svar på frågan och mycket beror på vilket lag och vilka spelare man har.

 

Stora eller små ytor?

De flesta Nike-lagen, men inte alla,  brukar träna på ganska små ytor. Fördelen med att spela på ytor som är relativt små för åldersgruppen är att man får många bollkontakter och tvingas ta snabba beslut. Samtidigt blir det en hög intensitet med mycket dueller. Träningar på små ytor har en väldigt hög potential om man får det att funka. Det gäller dock att man är uppmärksam på ett par risker som finns med att träna på små ytor.

  • Hårdheten i passningarna. Eftersom det ofta är ganska nära till spelaren lär man sig att passa ganska löst. När det sedan är dags för match, som utspelar sig på större yta, måste passningen vara hårdare och då är många spelare inte vana vid det. Slår man en för lös passning är det lätt för motståndarna att bryta och sätta igång en kontring. Slår man å andra sidan en för hård passning är risken betydligt mindre för kontring. Oftast blir det att bollen rinner ut över linjen eller går långt upp i banan/ut mot kanten och/eller att motståndarna behöver mer tid att kontrollera den hårda passningen innan de kan kontra. Därför kan det vara bra att ibland spela på lite större ytor för att tvinga spelarna att passa hårdare, alternativt att man är noggrann med att alltid passa hårt även om ytan är liten.

 

  • Spelavstånden blir för korta. Även om man som lag vill bedriva ett kortpassningsspel som påminner om Barcelonas är det otroligt viktigt att man har spelbara alternativ längre bort ifrån sig på planen också. Det kan vara både bakåt i banan, längre fram eller ut på kanten. I lag som försöker bedriva ett passningsspel är det ofta väldigt många spelare som möter och vill ha bollen på nära avstånd till bollhållaren. Då kan motståndarna täta ihop laget och det blir väldigt trångt nära bollen. Som Barcelona spelar har de visserligen ett par korta alternativ, men de har också alternativ långt bort. På så sätt kan de spela ett par korta passningar för att locka upp motståndarna i press, för att sedan spela ut den i en fri yta. För motståndarna blir det väldigt jobbigt i längden att behöva försvara sig över hela planen och till slut tröttnar de och målen börjar trilla in.

Därför är det viktigt att se till att man inte lär sig att ständigt möta på för nära avstånd, iallafall inte att flera spelare möter på nära avstånd samtidigt. Antingen genom att ibland spela över större ytor och försöka jobba med spelavstånden där, eller genom att vara extra tydlig med att utnyttja hela planen om man spelar på en liten yta.

I mångt och mycket handlar det att observera och analysera hur laget spelar. Är passningarna tillräckligt hårda och är spelavstånden lagom så kanske det inte är nödvändigt att justera ytan. Allt hänger på varje enskilt lag och varje enskild spelares behov. Generellt fungerar det väldigt bra att träna mycket på små ytor, men det kan vara bra att vara uppmärksam på riskerna och kanske bryta av det med att lite då och då spela över större ytor.

Hur kan vi utforma spelövningar? Del 1

Varför vi bör prata mer om motrörelser i fotboll

Vart man än vänder sig hör man samma analys av vad spelare behöver träna på. Spelbarhet, rörelse, att göra sig fria. Ibland undrar man om vi överhuvudtaget tränar något annat inom svensk fotboll. Oftast handlar det om den enkla instruktionen att förflytta sig så att man kan få en passning, eller i form av en negation – att man ska undvika passningsskugga. Får man inte bollen själv har man öppnat upp en yta åt någon annan. Men väldigt sällan ställer man sig frågan: Varför ska man egentligen skapa yta åt någon annan?

Frågan kan tyckas löjlig vid en första anblick, med faktum är att man ofta glömmer bort vad som följer efter en löpning, hur man utnyttjar den yta som skapats. För att verkligen ta tillvara på den yta som skapats krävs det att någon annan spelare tar upp den position en annan spelare lämnat. Det här är inget som kommer naturligt för de flesta spelare. Det är lättare att titta efter en fri yta och löpa in i den, svårare att förutse var det kommer vara en yta i framtiden. Därför är det viktigt att spelare tidigt lär sig principerna för motrörelse*, dvs att en spelare gör en rörelse bort från en yta och låter en annan spelare springa in i ytan som skapats.

En klassisk motrörelse är när en central forward kommer ner och möter med sin motståndare hack i häl, varpå en lagkamrat tar en löpning i djupled bakom forwarden som mött. Men det kan också fungera tvärtom. Att en spelare springer på djupet och får med sig backlinjen, varpå en annan spelare kommer ner och möter i ytan som skapats. Egentligen kan man använda motrörelser överallt på planen i alla möjliga situationer. För försvarare är det väldigt lätt att försvara en ensam löpning, men svårt att försvara när det kommer flera på samma gång som dessutom är synkade med varandra.

För att kunna använda motrörelser krävs det dock träning där man tänker ett steg längre än att man bara ska göra sig fri. Det handlar om att redan i förväg förstå var det kan komma att uppstå ytor. Då krävs det att man har koll runt omkring sig och ser vad ens medspelare är på väg att göra, så att man kan ligga ett steg före.  Börjar man löpa när ytan redan finns är risken stor att den är borta innan man hunnit dit. Men löper man innan ytan överhuvudtaget skapats gör vi livet rejält besvärligt för försvararna

 

 

 

 

Varför vi bör prata mer om motrörelser i fotboll

Om nivåindelning

Under de senaste dagarna har jag fått många frågor om nivåindelning, och många har önskat ett tydligare besked om var Nike står. Därför kommer jag nu sammanfatta hur vi ska förhålla oss till nivåindelning i GIF Nike. Notera att jag skriver detta som representant för GIF Nike, det handlar alltså inte om generella tips som de flesta tidigare inlägg i bloggen har gjort.

Nivåindelning är ett känsligt ämne i många föreningar, med många fördelar och nackdelar. För att förstå Nikes hållning måste vi först reda ut skillnaden mellan toppning och nivåindelning.

Toppning handlar om att ta ut de bästa spelarna till match för att vinna matcher, och låter vissa spelare spela mer än andra. Detta kan också gälla träning.
Nivåndelning går ut på att dela in lagen på träning och match så att man spelar med och mot jämna spelare. Alla får träna och spela lika mycket.

Nike motsätter sig all form av toppning. Däremot kan det finnas mening med nivåindelning under vissa förutsättningar. Nivåindelningen måste ske med spelarnas individuella utveckling i fokus och göras för att det ska leda till att varje individ ska gynnas så mycket som möjligt av det. Nyckelord här är rotation och långsiktighet. Inga lag ska vara cementerade och bestå av samma spelare från match till match. Spelare ska enkelt kunna flyttas upp för att ges utmaningar och duktiga spelare ska enkelt kunna flyttas ner för att hjälpa gruppen under samtidigt som de ges lite större ytor och möjligheter att leva ut sin kreativitet. Dessutom gynnas på detta sättet spelarnas sociala utveckling och det blir större sammanhållning inom grupperna. Ytterligare en fördel med att ha roterande och flytande grupper är att olika spelare är duktiga vid olika typer av träning och matcher, och det blir på detta viset lättare att anpassa träningsgrupperna efter det aktuella temat.

Det kan även vara bra att helt variera grupperna ibland så att man får spela mot både bättre och sämre spelare, precis som man kommer behöva göra på match.

Vad är okej?

– Att ta ut lag till match utifrån spelarnas aktuella nivå
– Att dela in grupper på träning utifrån spelarnas aktuella nivå
– Att helt blanda grupper oberoende av spelarnas aktuella nivå

Vad är inte okej?

– Att ta ut lag med förbestämda spelare till en säsongs seriespel utifrån spelarnas aktuella nivå
– Att spela med samma spelare i ett visst lag över längre period
– Att permanent dela in grupper på träning utifrån spelarnas aktuella nivå
– Att nivåindela i syfte att vinna matcher och inte att utveckla spelare

Om nivåindelning

Hur hanterar vi ”dålig inställning”?

För att miljön och arbetsklimatet ska vara sunt och bra för våra ungdomar är det viktigt att ha en plan för hur man kan agera vid de få tillfällen där det faktiskt inte fungerar som man vill. Att hantera vad som brukar gå under benämningen ”dålig inställning” är något man kommer behöva göra i princip i alla föreningar, stor som liten, elit som bredd. Det finns ingen enkel lösning utan bygger på ett kontinuerligt arbete där man hela tiden är konsekvens och tydlig med vad man förväntar sig för beteende hos spelarna. Ändå kommer man emellanåt hamna i situationer där spelare inte gör som man vill. Här är några olika varianter hur man kan lösa en sådan situation*:

  • Konkretisera vad som faktiskt är problemet. Dålig inställning kan arta sig på hundra olika sätt. En spelare kan vara ofokuserad på samlingar men väldigt uppmuntrande mot sina lagkamrater, medan en annan kan vara precis tvärtom. Vad är problemet för just den här spelaren? En spelare som får höra att hen måste förbättra sin attityd kan ha väldigt svårt att förstå vad det är hen faktiskt ska göra för att förbättra beteendet. Barn vill i regel göra rätt om de kan. Får de då höra mer specifikt vad det är som skall göras, till exempel att de inte ska studsa med bollar vid samling, ökar chansen att de kommer följa uppmaningen.
  • Försök ta reda på varför spelaren agerar som den gör. Det är inte alltid 100% möjligt att göra detta, och det kan variera mycket beroende på hur bra ledaren känner sina spelare. Det är ändå viktigt att försöka förstå vad som är drivkraften till det felaktiga beteendet. Är det koncentrationsförmågan som saknas? Är det en rädsla att misslyckas som ligger bakom? Eller vill spelaren ha uppmärksamhet? Känner man till varför spelaren gör som den gör ökar chansen att kunna behandla själv problemet i sig och inte bara symptomen.
  • Var konsekvent. Har en spelarna/spelarna ombetts agera på ett visst sätt, och de agerar på ett helt annat, gäller det att man som ledare inte låter det gå några minuter innan man åtgärdar det, utan då gäller det att reagera direkt. Även om  spelare har bestämt sig för att göra rätt för sig finns det en risk att de glömmer bort sig. Låter vi de automatisera ett felaktigt beteende är då risken att vi tvingas lägga mycket tid senare på att motverka den ”dåliga inställningen” vi själva en gång tillåtit. I sådana här lägen får man som ledare inte vara konflikträdd, i regel gillar spelare att de tas på allvar. Dessutom märker övriga spelare på träningen/matchen också vad som är okej och inte okej. Man påverkar således fler än bara den enskilda person man sagt till.
  • Försök motivera spelarna till varför de ska göra som ni säger. Många spelare drömmer om att bli jätteduktiga fotbollsspelare. Det innebär inte nödvändigtvis att de har någon aning om vad som faktiskt krävs för att bli fotbollsproffs. 99 av 100 spelare som når hela vägen har lagt timme efter timme för att utvecklas som fotbollsspelare. Kan man förklara för spelarna vad de har att tjäna på att ha en bra inställning till fotbollen och livet, och dessutom gärna träffa hjärtat på dem genom att hänvisa till deras egna drömmar och mål, ökar chansen att få dem att hålla en bra attityd markant.
  • Låt spelaren vid möjlighet själva komma med en lösning. Det är inte alltid givet att vi som ledare sitter inne med den bästa lösningen. Vi kan säga till en spelare att de ska lyssna bättre vid samlingar, men har spelaren svårt att koncentrera sig och förstå övningarna kanske inte den klarar det även om den vill. Frågar vi spelaren hur hen tycker vi kan lösa situationen kan det hända att spelaren själv kommer på ett bra förslag. I ovan nämnda fall skulle det kunna vara att spelaren får reda på övningarna i förväg så den har lite tid på sig att förbereda sig mentalt för vad som kommer hända under träningen. I regel kommer inte ungdomarna komma med så bra lösningar själva direkt, men med hjälp av lite lirkande kan det hända att man gemensamt kommer fram till något som funkar för både ledare och spelare.

* Fotbollsförbundet har mig veterligen inget avsnitt i varken spelarutbildningsplanen eller tränarutbildningsplanen som hanterar dålig inställning. Alla de slutsatser och tankar som presenteras i detta inlägg är baserat på egna erfarenheter och/eller sådant jag själv har hört eller läst på olika håll.

Hur hanterar vi ”dålig inställning”?